8.
En världsåskådning måste vara så omfattande som möjligt. Det kan inte vara ett urval av det som passar ens intressen eller en ignorering av det som inte passar in i ens världssyn. Inte om den ska vara allmängiltig. En världsåskådning måste tillåta oss att se var vi befinner oss i vår utvecklingsprocess.

"Den som ser från sidan har åtta ögon"

Som individer måste åskådningen ge oss en överblick över vår livsposition. Som kultur måste den också sätta oss in på vår sin rättmätiga plats i världshistorien. Babylon, Egypten, Indien, Kina, Sassasinerna, Aksum, Araberna och den mexikanska kulturen kommer att väga lika tungt som vår i historiens totala bild. Den kommer att hjälpa oss att upptäcka den mentala synvillan som krymper flertusenåriga riken till avlägsna episoder medan vår egen tid sväller precis bakom oss.

7.
Vi i västerlandet hänvisar ofta till grekerna och pratar om deras idéer i universella termer. Men det är viktigt att komma ihåg att när grekerna pratade om mänskligheten, menade de barbaren i motsats till hellenen.
Det som var långt borta existerade inte för greken. Hembygden var inte mer än det han kunde se från stadens borg. Det som låg utanför var främmande. Rentav fientligt. I bokstavlig mening var det grekiska tänkandet allt annat än universellt. De kände obehag, ångest och rädsla inför utvidgningen av de pyttesmå stadsstaterna till politisk organiserade landskap. De antika småstäderna försökte istället förbittrat förinta varandra. Greken vågade heller inte segla utanför Medelhavet och i sitt sinne utgjorde hans lilla värld hela världen.
Grekens tänkande lede alltså till resultat som var viktiga för greken. Men i grekernas fotspår har de västerländska filosoferna inbillat sig att de formulerat satser som är giltiga för alla människor i alla tider. Och den västerländska människan i allmänhet tror fortfarande att hon är kronan på den mänskliga utvecklingen. Insikten om att så inte är fallet ställer mänskligheten inför en ny epok.

6.
Vad behärskar människans medvetande? Vår föreställning om världen idag tillåter ett orsaksförhållande, helt enkelt att något händer på grund av något annat. Men man är inte allmänt övertygad om att en sådan här ordning kan omfatta världsalltet. Universum.

5.
Världsordningens hemligheter försöks hela tiden formuleras förståndsmässigt. Förklaringarna säger ofta mer om politiska, personliga och religiösa ståndpunkter än om världen. Måttstockarna kan vara ”förnuftets herravälde”, ”humanitet”, ”de flestas lycka”, ”ekonomisk utveckling”, ”upplysning”, ”folkens frihet”, ”världsfreden”. Man tycker att föregångna epoker och andra människor inte förstått eller förstår de rätta och inte uppnått målet.

4.
Det ligger en inbillning i att man inte betvivlar sitt eget vetande eftersom man inte anar så mycket som kan betvivlas. Om man hade fått en smula kännedom och erfarenhet av hur ofullkomlig man är, så hade man förmodligen inte inbillat sig att man nästan uppnått förmåga att bedöma alltsammans.
Bristen är orsak till högmod.

Man gör sig själv till världens skiljedomare och avgör saker kategoriskt. Man pratar och agerar som om man var mittpunkten för världens händelser. Bokläsandet gör det inte bättre om man blir kär i sina egna tankar och benägen till meningslösa ordbyten, snarare än att det får en att inse sina egna fel och brister.

3.

En grundfråga för människan är i fall hon förmår genomföra en tankens gestaltning.
Att tänka är inte att agera! Till tänkandet hör formulerandet av önskvärda mål och sökandet efter de medel som leder till målet. Det sker på grundval av eftertanke, av råd man bett om, om omsorgsfullt bedömande. Det finns inga på förhand givna svar. Inga garantier. Finns det en sanning bortom den som är dold bakom beslutet och verkställandet i relation till målet? Vi kan inte ge några sådana svar.

Försiktighet får inte uppskjuta allt och splittra tankarna med osäkerhet. Försiktighet är inte heller en väntan i att träffa det bästa avgörandet.

“Det bästa är fiende till det som är bra nog.”

Verkställigheten avslutar tanken och ger den dess hela mening. Det är i dessa stunder som man visar sig vara ledare och vägvisare. Försiktigheten bör vara dynamisk, förenad med styrka för att förhindra modfälldhet inför svårigheter och hinder.

2.

Om det som sker framför våra ögon inte ses som en samlad bild av fakta, utan som något tillblivande, går fokus från vad fakta är, till vad det antyder. För människan själv innebär det att hon går från något som endast är, till något som blir till.
Det är skillnad på den som ser sitt liv som en del av ett större livsförlopp och den som ser sitt liv som något avslutat och definitivt. För den senare finns ingen historia. Ingen förändring. Hur uppfattas en sådan verklighet? Vad händer om en hel nations medvetande bygger på en sådan ahistorisk mentalitet?

Mormor hade fått förstoppning och det var allas huvudbry och samtalsämne. Man hade provat alla möjliga sorters laxeringsmedel, men hon hade ändå inte lyckats skita på flera månader. Nu skulle man prova det sista som stod till buds; lavemang.
Skulle mormor lyckas skita?
Mormor satt ner hukad på dass, den sortens som bara är som ett hål i marken. Kvinnorna stod runt omkring och gjorde vad som göras skulle. Längst uppe mot taken längs med väggarna gick ett fönster. Där hade alla unga hoppat upp och stod nu med ansiktet i händerna och näsan mot fönstret och väntade spänt. De väntade och väntade medan vattnet gjorde sin verkan på tarmen och plötsligt bara, “Pang” hördes det och ungarna kastade sig bort från fönstret av smällen.
Mormor hade skitit.

Illustration: Hampus Möller

1.

Finns det en framgångens logik? En möjligheternas filosofi? Kan man skissera ödet – det ännu inte genomgångna? Finns det en universell lag – ett abstrakt mönster om livets och organismers utveckling? Kan man göra ett utkast till en sådan livets lag? Finns det en sådan allmän logik? Finns det en överordnad struktur på verkligheten som är oberoende av den synliga ytans enskilda händelser? Finns det i livet självt stadier som måste genomgås och det i en viss följd som inte tillåter undantag? Vad finns det för möjligheter och begräsningar med en sådan slutsats?

Det var en solig dag. Men det var inte vilken solig dag som helst. Det var en solig dag som ett avbrott från de totalt åtta timmar solljus den senaste månaden. Det var också slutet på början. En natt, veckan innan, hade en dörr stängts som om den var inne i lägenheten, som ett tecken på att en period hade avslutats.
Men nu kom det en banktjänsteman ner för en av trapporna till det väldiga torget.
– Ursäkta mig min herre. Finns det en kyrka här i närheten?
Den tillfrågade tänkte en kort stund och tittade sig omkring över det folket på torget och bortom monumentet i rondellens mitt.
– Jag vet inte. Jag tror att det ska finnas om du fortsätter en trehundra meter ner på den gatan.
Han började gå i den utpekade riktningen.
– Ursäkta frun. Finns det en kyrka här i närheten.
– Jag vet inte. Fråga polismannen där.
Polis mannen stod viftade fram bilarna, som tvekade inför det röda ljuset, och blåste frenetiskt i en visselpipa och rusade plötsligt ut på avenyn för att stanna bilarna.
Den unge mannen möte polisen på mitten.
– Ursäkta finns det en kyrka här i närheten.
– Jag vet inte.
Den ungen mannen fortsatte beslutsamt i den riktningen som hade anvisats honom. En äldre dam i rullstols kördes fram en av yngre kvinna.
– Ursäkta damen, finns det en kyrka här i närheten?
Kvinnan blev förtjust, men kunde inte hjälpa till.
Längre fram stod en man utanför ett hotell.
– Ursäkta, finns det kyrka här i närheten.
– Jag är inte heller härifrån.
Han frågade ännu en äldre dam.
– Här kommer du inte hitta någon, log damen.
Till slut frågade han en annan ung man.
– Det är andra gatan och så till vänster. Du kommer inte att undgå den.
Kyrkan visade sig direkt som utfäst. Det var en liten kyrka inte olik andra kyrkor. Men de stora metallportarna som hyllde ingen tydde på att det var stängt. Den unge mannen gjorde ett försök och tryckte på porten utan resultat.