Jerba har varit ett arbete i ständig förvandling som olika läsare trängt in i och blivit medförfattare till. Det har alltså inte funnits endast en författare i verkets fåfänga strävan efter en slutgiltig utformning.

Trots Jerbas lokala och dokumentära stil har ambitionen inte varit att föreviga ett begränsat eller förgånget skede, utan snarare att gå över rummets och tidens dimensioner och väcka tankar om framtidens värld och livets grundläggande problematik.

Jerba speglar en livskris och är i verkligheten det katalyserande elementet bort från den. Blicken är riktad framåt mot de ännu osedda dagarna som bara måste komma. Därav berättelsens messianska, revolutionära och apokalyptiska karaktär. Visionen består i en tid då huvudpersonernas gåvor och färdigheter ska kunna slå ut i blom. Författarna vill få oss att handla, att inte stanna i idéernas och möjligheternas förtrollade trädgård utan att skrida till verket. Även om berättelsen och dess huvudpersoner är låsta i verkligheten strävar de att uppnå ett mål som överskrider denna. Utgången eller verket tillhör dock inte romanen. Den är så att säga var och ens egen möda och kan därför inte nedtecknas.