Vesslans lya

1.
Kvarteret lystes upp av ett svagt orange sken från gatuljusen som svängde mellan husen. Han gick mitt på Ängelholmsgatan på väg över Möllevångstorget. Väl över torget, vid trappan upp till den nästan dolda zigenargården möttes han av en något kutryggad yngling som drogs fram av ett gläfsande djur.
– Läget Raul? sa den mötande med vässlande röst. Det var ett tag sen man såg dig.
– Det är lugnt. Själv?
– Det är lugnt. Är du på väg upp, eller?
Höghusen reste sig bakom dem där de stod på trappstegen.
– Jag skulle bara ha en liten bit, men jag har lite bråttom, sa Raul.
– Du får ringa innan du kommer. Du vet, jag har fått tre varningar nu. Får jag en till så blir jag vräkt. Det springer för fan folk här hela tiden.
– Jag är ledsen Arvid. Du vet att jag alltid ringer, men pengarna på mobilen var slut.
– De är lugnt. Men så att du tänker på det bara! Du vet att dem har span på hela gården. De satt i morsans kök och drack kaffe och kolla över gården, så in i trapporna.
– Jag fattar! De är lugnt.
– Så du har börjat puffa igen? undrade Arvid.
– Börjat och börjat, svarade Raul. Är du ensam uppe, eller?
– De´jag, Lorenz, Ismael, Diego och Kwame. Gå du upp så länge så kommer jag.
– Var ska du?
– Hon ska bara pissa, sa Arvid och nickade mot hunden.
Raul gav pitbullen en hård smäll i pannan med handflatan.
– Matar du inte den eller? Man ser revbenen på den för fan.
– Dom ska vara så.
– Ska du verkligen se ut så? sa Raul och tog den om nosen.

2.
Det var Diego som öppnade. Han var nästan ett huvud mindre än Raul, hade rakad skalle och en tändare hängde runt halsen i ett läder snöre. Han mötte Raul vänligt om än med allvarlig uppsyn.
En bokhylla skymde insynen från hallen, men genom några hundböcker, tidningar och videofilmer syntes en säng. På samma sida av rummet fanns ett tiotal backar med skivor. Framför stod ett par silvriga skivspelare. Raul fortsatte in i rummet.
– Hur e läget grabbar? sa Raul.
– Läget? sa båda grabbarna i kör.
– Vad håller på att hända här uppe?
– Vad som håller på att hända här är att jag har Zlatan här och håller på knulla den här jävla fittan rätt så hårt, sa Lorenz, en lång smal kille med ljus tunn skäggstubb och kortklippt pojkfrissa.
– Han har inte en chans, sa Kwame, en ung man med en kort rufsig afro, getskägg och ett par smala järnbågade glasögon som vilade på en lång rak näsa. – Han har fått in ett turmål. Det är allt.
Halvt bakom grabbarna på soffan låg Ismael och sov.
– Var har du de andra luffarna, undrade Diego.
– Ärligt talat så vet jag inte. Det var ett tag sedan jag såg dem, sa Raul.
– Jag trodde att ni hängde varje dag.
– Jo, svarade Raul obestämt.
– Så vad händer nu för tiden?
– Just nu så händer det inte så mycket, sa Raul lågmält.
– Du brukar ju alltid vara up to something, sa Diego.
Bordet framför dem var fullt med ölflaskor, ett askfat överfullt med fimpar, ett par tändare, en hög med porrtidningar och en liten besman våg.
Väggarna var täckta av inramade planscher, en på Spawn, en från filmen Pusher och en med Tony Montana i naturlig storlek då han springer ut från hotellet i motorsågsscenen. Han har en pistol i handen och hans hawaiiskjorta är blodig. På den bortre väggen hängde en Beatnutsplansch med en stor rund brun helt naken röv.
Raul gav den sovande Ismael en knuff, han åmade sig, och satte sig på soffan mitt emellan dem.
– Kwame, jag lägger en släng[1] här. Arvid sa att du skulle ge mig en bit.
– Ta en i den lådan där, sa Kwame.
Raul reste sig, drog ut lådan och tog en liten inplastad bit.
– Ska vi en mecka en snabbt? Annars drar jag direkt.
– Mecka du! sa Ismael som inte verkade bry sig särskilt mycket.
– Var fan ska du klockan fyra på natten? undrade Diego.
– Hem och sova antar jag.
– Ta lite från den här också, sa Diego och pekade på sin bit.
– Ta från den som ligger där, sa Kwame.
– Den röven där är grym, sa Raul och tittade på planschen på väggen.
– Den är perfekt, sa Lorenz fortfarande med huvudet på sitt tv-spel.
– Den är datagjord, sa Kwame. Det kan inte finnas såna perfekta rövar.
– Var finns Rizzla? undrade Raul.
– De´ slut. Du får ta sluggan[2].
Raul ordnade till en blandning och sträckte sig efter en liten kort pipa och fyllde den. Han satte eld till, pumpade upp den och lutade sig bekvämt tillbaka i soffan. Samtidigt öppnades ytterdörren och en lejongul pittbull sprang in och klämde sig upp mellan Rauls ben. Arvid, som kallades Vesslan av de andra, kom efter och gav Raul en blick.
– Om du är nojad för att det springer för mycket folk här så kan du väl gå och lämna ut sakerna till folk, sa Raul till honom.
– Men det har jag börjat göra.
– Så du har hemleverans nu då?
– Ja, men inte för dig.
– Det börjar verkligen bli obekvämt här i kvarteren. De vill rensa upp. Du vet väl att de har tagit Johannes.
– Jag hörde det.
– De bara tog honom på Simrishamnsgatan, så där utan vidare. Sen gjorde de en husrannsakan hemma hos honom.
– Hittade de något då?
– Jag vet inte.
Lorenz och Kwame snackade tevespel. Lorenz berättade hur svårt han hade det som Manchester Uniteds manager. Han kunde inte köpa den spelaren han vill ha fast han hade pengar. På TV rullade en nyhet om att en företagsledare fick ut en pension på 900 miljoner.
– Jag hörde att du hade gjort en film, sa Raul till Diego.
– Jag håller på.
– Blir den grym.
– Ah, jag håller på med ett sånt enkelt program som man får med, du vet. Jag spelade in kanske elva band med den lilla kameran. Allt möjligt skit. Alla svinen, när de gör sitt äckligaste mest, sjuka skit du kan tänka dig.
– Jag har hört, sa Raul.
– Jag håller på och redigerar den nu och det är en scen där Lorenz spelar NBA spelet med Kwame. Det är tjugo sekunder kvar. Han har bollen och ligger under med två poäng. Så väntar han och väntar och passar runt. Alla vet att han ska skjuta trean. Han passar runt och: Pa! Skjuter. Swish. Rakt i. Han skriker av glädje. Han är uppe med ett poäng och det är tre sekunder kvar. Kwame tar ut den, slår en sån jävla långpass och hinner precis få i väg ett enkel jävla fieldshot. Jag zoomar in Lorenzs ansikte precis när bollen går i. Man bara ser på hans ansikte hur jävla käckt han blir. Det är en sån riktig jävla besvikelse. Snubben nästan gråter, du vet! Han är förstörd.
Lorenz rapade högt.
– Fan ska ni ut, sa Ismael som mer sovande än vaken reagerade på de vita linjerna som just lagts upp.
– Vadå? Vi knarkar för det är kul, sa Arvid.
– Vi knarkar för att få kontakt med verkligheten, menade Lorenz.
– Raul! utropade Ismael.
– Vad händer mannen?
– Inte mycket. Du då?
– Psss! Vad ska hända? Hur är det med grabbarna?
Ismael log.
– Det är som vanligt, sa han. Kom förbi imorgon!
Det var ungefär så det kunde gå till när de mötes upp igen efter en tids oenighet. ”Kom förbi”, skvallrade om enighet igen.

Morgonbön

3.
De höll på att sopa utanför Bagdad livs-hörnet. En inspelad morgonbön hördes inne från affären. Fruktkorgar, petflaskor och femkronorssnacks stod uppradade mitt i gången. Raul hoppade sig fram på sidan.
– Hur e läget Raul? Det var längesen. Du är uppe tidigt.
– Ja, generade han sig.
– Din bror var inne igår. Du kommer inte ofta.
– Nhe… Jag ska bara ha två lösa[3], tack.
– Är det bra så?
– Jag kan ta en stor Rizzla också, tack.
– En sån här?
Mannen pekade på ett paket med dubbla rader av små rispapper.
– Nej, en sån kingsize.
– Nått mer?
– Kan jag ta denna på kredit.
Han höll upp ett paket jerba[4].
– E du inte skyldig två kronor redan kompis?
– Jag gav dem till han den store.
– Ah, Madjid.
– Hm.
– Det går bra. Kommer du ihåg eller ska jag påminna dig? frågade mannen.
Han tog upp ett slitet block och skrev på arabiska:
Raul 70
– Jag kommer ihåg, men påminn mig ändå.
– Det är bra.
– Vi ses.
– Ha det bra Raul!

4.
Mobilen vibrerade på köksbordet. Han stod uppe i sin lägenhet med en otänd cigg i mungipan. Genom det fläckiga köksfönstret såg man gården med ett träd som snuddade vid det röda tegelhuset som omringade det. De gula bladen samlades i drivor på den blöta asfalten.
Han grävde fram en kastrull, sköljde av den, gjorde plats på spisen och satte vattnet på kokning. Han tog en ljusbrun kalebass och tömde den från dess mörkgröna, bladiga innehåll med hjälp av bombijan[5]. Sen tog han det röda paketet med jerba och fyllde kalebassen. När vattnet kokat hällde han en skvätt av det ångande vattnet i máten[6] och resten i termosen. Slutligen tände han ciggen och tog en sipp från det tillplattade munstycket.

5.
Mobilen vibrerade igen. Han tog upp den och pustade ett ”ja”.
– Mitt barn, alltid så irriterad, sa rösten på andra sidan.
– Vad är det?
– Sover du? Läser du inte? Har du varit på dina föreläsningar? sa rösten fylld med oro.
– Jag är uppe och jag har inga jävla föreläsningar. Det är slut med det! För helvete! Måste du ringa och störa? Har du inget annat att göra?
– Du vet att mamma inte har någon annan här. Ni är allt jag har. Var inte så, sa hon med mjuk röst.
– Vad är det då! sa han och mjuknade något i tonen.
– Prata inte så med din mamma. Du vet hur mycket jag älskar er. Du måste börja studera igen, du måste bli något. Jag säger det för din skull, inte för min. Jag kommer snart att gå bort och… oh jag är så orolig för dig.
Hon började gråta och gjorde en liten paus innan hon samlade sig.
– Så orolig, så du förstår inte. Jag kunde inte gå till jobbet idag. Jag är så nervös. Du måste bli något betydelsefullt, göra dig en framtid. Du vet inte hur det är att inte kunna ge sina barn det bästa. Du kommer att förstå det en gång. Du tror att du vet allt, nu, men jag vet hur världen är. Det är därför jag är din mamma. Mamma älskar dig så mycket.
Hon började gråta igen.
– Jag vet att det är något som är fel. Det är något. Något. Vi mammor känner det. Jag har haft dig inne i mig.
– Mamma, det är lugnt. Jag har sagt att jag ska avsluta studierna. Jag läser hemma.
– Och din bror; du kan inte vara så mot din bror. Du vet att han är snäll. Han har så mycket tålamod med dig, men han tröttnar också till slut. Du är så hård mot honom och han är så mjuk. Det är inte rätt. Jag tycker inte om det.
– Det är bra mamma.
– Lova mig! Lova mig att du ska försöka rycka upp dig. Lova mig det. Lova mig att du ska avsluta dina studier. Bli något.
– Mamma det är bra, jag lovar okej. Låt mig bara vara lite i fred nu. Vi ses snart och så pratar vi om det.
– Mamma ska låta dig vara i fred.
– Jag ringer, okej!
Han lade på och stod kvar med nedslagen blick.

[1] Hundra kronor.
[2] Pipan
[3] Två lösa cigaretter.
[4] Beskt te som man oftast köper kilovis. Llerba eller yerba mate. Indiansk tradition som togs över av spanjorerna
[5] Fr. spanskans bombilla, ett sugrör av metall.
[6] Den specifika kalabassen som man dricker ”jerba mate” ur.