14.
– Raul! Vad är klockan? skrek Amir med stressad röst. De hade slumrat till på soffan. Ismael hade somnat på golvet.
– Tror du det har gått mer än tio minuter sen det ringde.
– Mycket mer, svarade Raul.
– Fan jag glömde helt att de hade ringt.
Amir reste sig upp och tittade ut genom fönstret.
– Héj, dem står här ute! Ska jag kalla in dem?
– Varför inte? Är de inte lugna? sa Osman.
– Jag har bara träffat dem en gång innan.
– Jag vet i fan! Vad gör det om de kommer in? Har du färdiga påsar? sa Raul.
– Nej, så det är lika bra att de kommer in.
Två smala killar under medellängd kom in genom dörren. Den ena hade keps med svart hår som stack ut på sidorna och skägg. Den andra hade nästan rakat hår med skäggstubb i samma längd.
– Kolla vem som kommer in här! utropade Raul. Hur fan känner ni varandra?
– Genom Ismael, sa Amir.
Raul reste sig från soffan och mötte upp dem strax innan de kom in i vardagsrummet. De skakade hand.
– Det är min kusins polare, sa Raul. Polarna log och nickade mot de andra i rummet. Ismael reste sig upp, hälsade snabbt och kraschade ner på golvet igen. Osman verkade sova.
– Hur mycket ska ni ha? frågade Amir och gick in mot köket. En släng?
De nickade ”ja”.
– Den här snubben är kriminell. Ni måste se upp för honom, skämtade Raul.
De log och följde efter ut i köket.
– Vill ni prova rökat? frågade Amir.
Killen med stubb tittade på snubben med kepsen som ryckte på axlarna.
– Det kan vara fett, fortsatte Amir, gå härifrån stenade.
– Jaa, sa den snaggade tvekande och tittade på den andra som inte verkade sätta sig emot, varför inte?
– Ni har aldrig varit här tidigare? undrade Raul.
– Nej, inte här, sa killen med stubben. Men det är en schysst lägenhet, fortsatte han och tittade sig runt.
– Den är andrahands, sa Amir som hade börjat skära upp en ciggar. Jag har precis flyttat in och grannarna har redan hunnit klaga. Någon hade ring och sagt att jag hade en kamphund. Och fastighetssnubben kom så klart, så såg han att jag hade börjat renovera och måla lite och tyckte helt plötsligt att det var skit i samma.
– Har du en pit? frågade killen med kepsen.
– Nej, det är inte jag faktiskt, sa Amir som tagit ut ett blad från cigarren. Det är en polare. Men jag tror inte at det är pit heller. Det är en sån där…
– Shafford Terrier.
– Exakt! sa Amir som fuktade cigarrbladet med saliv medan han pratade. Han fyllde det med de gröna topparna och rullade ihop den igen.
– Denna, sa han och rullade den mellan fingrarna, är rullad med en riktig Cohibas . Har ni rökt blunt´s?
– Nej, sa stubbet, jag har hört talas om det, men jag har aldrig rökt det.
– Det är det grymmaste, sa Raul, och med en Cohibas är det extra sjukt. Det är vad jag kallar kultur, fattar du?
– Var köper ni dem?
– Dessa kostar tvåhundrafemtiokronor styck, sa Amir.
– De brukar rulla porros med cigarr, sa Raul, fast med såna sketna cigariller man kan köpa hos araberna, du vet, men detta är den grymmaste cigarren.
– Ni måste smaka detta! sa Amir upphetsat. Sen kan man rulla dem med honung på insidan eller fukta dem med konjak.
Amir fyrade upp den.
– När jag var i Las Vegas så gick jag förbi en affär där en snubbe rullade cigarrer. Han satt mitt i rummet och rullade, så hade han cigarrlådor över hela väggarna. Det var lite slavaktigt.
– Slavaktigt? undrade Raul.
– Han satt som en attraktion, fattar du?
– Ah, okej jag fattar. Men han fick väl betalt?
Osman kom plötsligt in i köket.
– Och ni har inte ens kallat på mig. Hur många gånger har inte den gått runt. Ni är redan stenade.
– Det måste jag säga att jag är, erkände killen med stubb.
Killen i keps hade inte provat. Han såg skeptisk ut.
– Du måste prova, sa Amir. Bara lite. Prova dra! Det är så jävla gott.
Killen lät sig övertalas, tog ett bloss med en grimas och passade den snabbt vidare.
– Grymt, eller?
– Det är sant. Det var gott.
Osman fick jointen, log och tog ett bloss.
Utanför hade mörkret fallit.
– Jag röker denna, och sen sticker jag, sa Raul.
– Så var ska du? undrade Osman.
– Bara hem, svarade Raul.
– Och vad ska du göra hemma?
– Finns väl alltid något att göra.
– Men vad gör du när du sticker hem sådär?
– Jag vet i fan. Olika saker. Arbetar, läser, runkar…
– Så vad arbetar du med?
– Jag antecknar ner all skitsnack som du sagt under dagen. Det finns folk som betalar för att få läsa sånt och jag hade tänkt tjäna lite pengar på det. Är det okej eller?
– Är det okej för dig så är det väl okej för mig.
– Har du nått att berätta såhär innan jag går?
Osman tänkte.
– Ta vad som helst!
– Vi var på Christiania häromdagen, började Osman. Så satt vi där vid sidan om gräsplanen. Några danskar kom fram: Ska vi hä ländskamp Svärige mot Dänmark. Så vi bara körde så klart. Först till fem. Vi låg under med tre noll. Men sen du. Du skulle sett. Jag lovar. Vi bara köttade dem du! Vi körde b–ball style, du vet. Jag kom på kanten, Ismael kom på kort sidan, typ base line från andra sidan, han gjorde alley oop–tecknet , så passade jag den precis över försvarsnubbens huvud, och Ismael bara tog den på volly. Pang! Rakt upp i krysset. Det var galet. Vi tog över helt.