Timme Noll

15. Han steg in i lägenheten utan att tända. Kylskåpsmotorn brummade. Från hallen såg Raul grannen på andra sidan gården som lutade sig ut med en cigarett och tittade tillbaka på honom.
Fullmånen reflekterade det vita ljuset rakt ner i köksgolvet. Han tände en cigg, fortsatte in i lägenheten och satte på Piazzollas Hora Zero.Han kollade sina mejl och lyssnade av telefonsvaren: Hej Raulsito. Ring mig när du kommer hem, okej? Puss. Inkom fem–ton och trettio–sex. Han tryckte fram nästa meddelande. Hej grabbar. Det är Josef. Hoppas allt är bra med er. Raul du kan väl ta och ringa mig när du hör detta? Annars kan du väl bara komma förbi. Annars syn vi, väl? Hej. Han tryckte fram. Hej det är mamma. Jag vill att ni bokar tid till mig hos frisören nedanför er på lördag. Sista timmen. Los quiero mucho. Bueno, un beso. Chao. Han tryckte fram igen. Hej. Det är My. Jag hade gärna träffat dig ikväll. Kan du slå mig en signal?
Han lutade sig ut genom fönstret mot Möllevångsgatan och askade. Visarna på Johanneskyrkan stod på ett och femton. Staden lyste upp natthimmeln i cerisegrå. En fladdermus flög förbi som en svart miniskugga precis under honom. Någon kom gående på gatan. Han tog ett sista bloss på cigaretten och kastade ut fimpen som träffade asfalten så att glöden fördelade sig fontänisk.
Ytterdörren öppnades.
– Hallå, sa Raul glatt.
Det tog några sekunder innan brorsan svara.
– Fan, här luktar skit.
– Jag rökte ut genom fönstret, sa han lugnt.
– Det luktar över hela huset och här ser för jävligt ut. Det ser ut som en knarkkvart för fan. Måste du kasta all skit över allt?
– Dina saker ligger också där.
– Där ja, men inte mitt i.
– Vad spelar det för jävla roll om de ligger där eller där.
– Det spelar roll, sa brodern och sparkade undan skon åt sidan. Fattar du inte att du drar in smuts?
– Ärligt talat; det förstår jag inte, sa Raul.
– Dina saker ligger över hela jävla huset. Du gör inte någonting. Kan du inte åtminstone städa? Har du varit på sos?
– Jag ska dit imorgon.
– Imorgon? Du skulle varit där för länge sedan. Är det så svårt att sticka dit och få sina pengar.
– Jag måste ha en massa saker… papper och skit.
– Du sa att du sa upp dig för att börja plugga och att du skulle fixa pengar. Nu har du för fan gått i snart ett halvår och inte gjort ett piss. Det minsta du kan göra är att sticka till sos.
– Jag har andra planer, sa Raul.
– Hur fan kan man säga upp sig från ett jobb efter en dag när man inte har pengar att betala hyran?
– För att man har andra planer.
– Jag fattar inte.
– Men du kommer att fatta, sa Raul bestämt och irriterat.
– Och så tror du att du är så jävla överlägsen också. Varför ska jag försörja dig? Du är inte ens tacksam för fan! Jag har betalat hyran nu i två månader. Du får snart flytta, fattar du det?
Raul höjde tonen:
– Det var för helvete jag som fixade lägenheten.
– Den står i mitt namn, skrek brodern.
– Det är du som får flytta ut? Fattar du det? Och du ska få dina jävla pengar okej! Du kan fördubbla skulden om du vill!
– Du tror att det handlar om pengar. Det är bara du som är en jävla utnyttjare.
– Utnyttjare?
– Du utnyttjar att man är schysst. Hade du inte haft oss hade du varit tvungen att jobba eller åtminstone göra något. Varför ska du leva lyxliv och vi få gå och betala för dina saker?
– Lyxliv? Är du dum i huvudet?
– Jag betalar hyran och du går för fan inte ens till posten och betalar räkningarna. Hade det inte varit för mig hade vi blivit vräkta och så är du ute och röker på med din jävla polare som inte gör ett piss dem heller. Det är det enda ni gör ju.
– Va fan gör du som är så jävla bra…
– Jag går i alla fall inte och röker på så fort det börjar bli lite svårt.
– Anlysera dig själv istället, okej! skrek Raul. Du är så jävla bra för att du inte gör några fel. Hur fan skulle du göra några fel? Du gör ju inte ett jävla piss. Du bara går omkring och snackar om sånna jävla småsaker. Hade du haft den minsta idén i huvudet så hade du inte fittat dig om bagateller.
– Och vad fan tror du? Ska du leva på andra hela livet?
– Och vad fan tror du, att du ska leva som en jävla fitta hela livet? Ska du gå omkring och vara en nolla hela dit liv? Leva som en idiot när du bara kan gå och bli det du vill vara? Vara nöjd med såna jävla småsaker; som en oambitiös jävla fitta.
– Fan vad ambitiöst det är gå omkring och röka på varje dag då.
– Vem är det som har fixat alla dina jävla spelningar tror du? Jag har sagt till dig att vi ska göra saker, men du går omkring och retar dig och tror att du är duktig för att du kan följa dina små jävla åtta till fem mönster, men du pallar inte ta en endaste liten jävla chans.
– Tror du att jag pallar göra något när det ser ut såhär.
– Men städa då för helvete! skrek Raul, öppnade ytterdörren och smällde igen den bakom sig.
16. Dropparna ekade mellan gatorna. Staden reflekterades i dess egna fönster. Raul drog ner mössan över ögonbrynen och tog upp kapuschongen över öronen. Det snöblandade regnet sökte sig ner i kragen. Gatubelysningen och tegelväggarna gav gatan en rödgul ton.
Korsningen Möllevångsgatan-Bergsgatan stod i mörker. Han tog upp en liten hemmarullad cigarett från ett silverfärgat etui och satte den mot läpparna. Med ena handen som skydd tände han den. Han gick nerför Bergsgatan mot ungerska bageriet och följde de hängande gatulyktorna med blicken tills de svängde av långt där borta.
På trottoaren på andra sidan gatan gled en påse sakta med honom i luften. Påsen lyste upp mot den mörka väggen. Den svängde av längs med husknuten och han gick över gatukorsningen med tickandet från trafikljuset i bakgrunden.
Tic-tic-tic-tic-tic-tic-tic,tac,tac,tac,tac.
Han skrapade den halvrökta stickan mot staket som omgärdade bageriet, la tillbaka den i etuiet och steg in.
– Varsågo.
– Vad kostar en bulle med ost?
- Tre och femtio.
– En slät då?
– Tre kronor.
– Okej, jag tar en sån. Kan jag ta den i en påse? Han kramade bullen i påsen, kände efter etuiet med andra handen. Skit schysst! Tack så mycket! Trevlig natt, sa han.
Han gick över gatan och satte sig på trappsteget utanför Kulturbolagets entré.
Plötsligt stod en kvinna framför honom. Hon hade flera påsar i varje hand och var klädd i flera lager. Genom hålen på de bruna, säckiga herrbyxorna såg man ett par blå mjukis byxor.
– Har du en peng?
– Jag har en bulle.
– Jag är inte hungrig.
– Har du inte några kronor?
– Inte en krona, svarade han.
– Får jag duscha hemma hos dig? frågade hon plötsligt.
– Jag tror inte min bror hade blivit så glad om du hade kommit hem där.
– Vill du knulla med mig? sa hon med samma ton som hon frågat efter “en peng”.
– Tror inte det, svarade Raul.
– Jag har skydd.
– Jag hade inte knullat dig ens med femtio kondomer, tänkte Raul.
– Du är feg.
– Gud kom ner på jorden, fortsatte hon i en annan ton. Men de korsfäste honom. Varför skulle han komma ner på jorden och förstöra för dom? De hade ju redan ordnat alltihop som det passa dom bäst. Men Jesus dog, förlorade och blev oändlig.
Raul lyssnade på henne tills hon lika plötsligt försvann. Han reste sig upp och gick vidare ner för Bergsgatan förbi Konserthuset och vidare mot Värnhem.
En snubb stod och pissade på dörren till synagogan. På gatan kom det en annan snubbe gående.
– Fett, skrek han och visade tummen upp.
Raul skyndade planlöst vidare och föll i tankar. “Det kan inte fortsätta såhär. Vad pratar jag för? Vad förstår de? Men jag ska bevisa för dem. Jag kommer inte bara att dra utan någonting.”
Han hamnade vid Triangeln och tog Monbijougatan förbi Burger King. Han stannade till vid Musik & Konst. Reggae, blues och jazzklassiker stod uppställda som konstverk i det diskret upplysta skylltfönstret. Han tog fram etuiet, tände den andra halvan av stickan och fortsatte upp mot sitt kvarter. Innan han kom in på sin gata tittade han upp mot Ismaels lägenhet som var nersläckt.

17.Månen kastade fortfarande sitt ljus över hallen. Skuggan från köksfönstret bildade ett kors på golvet. Han gick rakt in köket och letade igenom matskåpet. En burk krossade tomater och en lök. I kylskåpet stod en ketchupflaska. Han drog ut de tomma plastlådorna och kastade in dem med en smäll. Han öppnade tomatburken hällde i salt och oregano, rörde om med fingret och drog i sig juicen. Han tittade i kylskåpet igen innan han fortsatte in mot sitt rum, stängde av datorn som fortfarande stod på och kastade sig på den skitiga madrassen.
*[2]
Han satt i duschen, med ryggen mot ena väggen, fötterna mot andra, armbågarna på knäna och huvudet nergrävt i händerna med vattnet rinnande längs ögonen, näsan och mungipan.
**
Med ena och sedan den andra foten tog han av sig skorna. En läskburk hördes rulla längs gatan utanför. En hund skällde. Han öppnade ögonen och lyfte huvudet ur kudden. ”Var det från trappan eller gården?”
Han reste sig. Det hade blivit mörkare i rummet. Ljudet kom från gården. Dold i mörker tittade han ner från köksfönstret. Fyra poliser, en hund och en femte man som eskorterades ut. Han var fängslad med händerna bakom ryggen. Hunden hade slutat skälla. En granne som hade haft ljuset tänt släckte för att titta ut genom fönstret i samma stund som de försvann. En svag fläkt kom in från det öppna övre, lilla, fönstret. Stadens tysta sus tog över igen.
Han lade huvudet på kudden igen.
Inbillade han sig?
*
Han slog ett mobilnummer. Det var svart i rummet. Det vita nattljuset lyste i mellan persiennerna. De tog en evighet innan nån svarade.
– Jag skulle behöva be dig om en tjänst.
Han såg den tjocka kromade mynningen framför sig, de ingraverade bokstäverna, trumman, hammaren och den gula hårdgummihandformade greppet. En flottig fjunmustasch prydde den tjocke zigenarens överläpp. De små runda ögonen tittade nyfiket på honom. Så stoppade han järnet den i en brun brödpapperspåse. Det var en mulen dag och han själv var klädd i en mörkblå dunjacka, jeans och vitblå träningsskor.
– Vi borde ta en kaffe eller nåt, sa den tjocke zigenaren. Jag tror du och jag kan ha mycket att prata om. Du verkar vara en smart kille.
– Visst, svarade han, tog papperspåsen i ena handen och gick.

[2] Observera att * (asterixen) markerar tidsförsljutning. Dubbla ** markerar återgång.