JERBA del 11 av 24

Arbetsförmedlingen

25. Han satt på arbetsförmedlingen med blicken på en informationsaffisch. ”För att lyckas måste du ha en arbetsplan. Vi på arbetsförmedlingen hjälper dig med det”. Han reste sig, gick, tittade i broschyrer och läste platsjournalen i en halvtimme tills det blev hans tur. Han gick fram till kvinna som stod bakom en lång bänk.
– Gomiddag! sa Raul. Kvinnan som stod bakom en lång bänk tittade på honom. Jag skulle vilja skriva in mig.
– Har du varit här förut? svarade kvinnan torrt.
– Nej, sa Raul.
– Då får du prata med den mannen därborta. Kvinnan pekade mot andra hörnet. Där finns kö just nu, men det går bra att vänta.
En kvart senare satt han mitt emot en man.
– Damen därborta sa att jag skulle prata med er. Jag ville bara skriva in mig.
– Har du varit här förut?
– Nej, jag ville skriva in mig. Det är första gången jag är här, sa han med något mindre trevlig röst.
– Är du arbetslös?
– Ja!
– Har du någon erfarenhet eller utbildning?
– Ursäkta, men jag behöver inte er hjälp. Jag är bara här för att skriva in mig eftersom det är ett krav då man ansöker om ekonomisk bidrag, sa Raul.
– Vi har vissa rutiner som vi måste följa. Dessutom är det lättare för oss att kunna ge er ett lämpligt arbete om ni fyller i dessa uppgifter.
– Alltså, sa Raul, mina planer är att jobba och plugga samtidigt. Jag vill ha ett jobb så att jag slipper ta studiemedel, eftersom man inte kan gå på socialbidrag när man studerar.
– Du vill alltså ha ett halvtidsjobb.
– Jag vill ha vilket jobb som helst; deltid, halvtid, fulltid, vad som helst.
– Men ni ville ju studera samtidigt.
– Ja, jag vill studera samtidigt och jag vill ha ett jobb så att jag kan försörja mig med under tiden, sa Raul upprörd.
– Men du kan ju inte både ha ett fulltidsjobb och studera samtidigt. Man kan inte vara på två platser på samma gång, förklarade mannen.
– Säg du skämtar med mig! Säg fan att du skämtar med mig. Folk tittade. – Skulle man inte kunna jobba och arbeta samtidigt? Över hela jävla världen studerar man och läser samtidigt, men just jag skulle inte klara av det? Dessutom är jag klar! Förstår du? Jag har inga lektioner. Jag ska lämna in en jävla uppsats och det är allt.
– Okej, okej! Det är inga problem. Jag skriver här på handlingsplanen att du snart tar examen och att du söker alla jobb. Så! Vi sätter ett kryss där och så…
– Tack så mycket!
26. Den tunga dörren till hissen öppnades på andra våningen till Södra Innerstadens Enhet För Ekonomiskt Bidrag som det hade stått ingraverat på en metall skyllt. Med Platsjournalen under armen steg Raul ut tillsammans med en tjock svartmuskig man klädd i en sliten kostym. På huvudet hade han en hatt och i handen höll han sin lilla dotter. I väntrummet stod redan en annan man i hatt med rosa träningsoverall, bruna loafers och vita strumpor.
– Va ska sjan éta? skrek en man och pekade på en av sina kompanjoner på soffan intill hissen där Raul precis kommit upp.
– Vi ger inte pengar till restaurang, sa kvinnan i receptionen bakom pansarglas.
– Var ska sjan eta då? Hans kök har brunnit ner!
– Gasol kök, sa mannen i den rosa träningsoverallen som inte hörde till sällskapet, men ingen tycktes ha lagt märke till kommentaren. Resten av människorna i väntrummet satt eller stod tysta som om ingenting märkvärdigt utspelades framför dem. Ingen förutom Raul verkade heller finna medelålderskvinnan, vars stora vita hängpattar var halvvägs ut ur hennes slitna gröna linne, särskilt märkvärdig.
– Vi kan tyvärr inte ge pengar till restaurang. Det ingår ej i ramen för begreppet skälig levnadsnivå.
– Var ska sjan eta då? skrek mannen och gjorde en uppgiven gest. I någon sekund visste han inte vad han skulle göra men gick sen bort till sina kamrater.
– Vad ska de göra, loco? frågade en i sällskapet besmyckad med lädersmycken och klädd i ett linne som blottade feta, tatuerade armar.
– Vad dem ska göra, loco? Dom ska ge han pengar! sa han på spanska. Just då öppnades hissdörren igen och in stegade två nya figurer. Det var en tanig kille med bar överkropp, tribal tatueringar, piercningar och stickad mössa. Den andra hade mörka byxor med pressveck, skinande lackskor och virkad tröja. Hans hår var svartpommerat och bakåtslickat. Mannen som nyss stått och pratat med receptionisten slängde en kyss åt kvinnan med de vita pattarna, som log tillbaka, och försvann in i hissen.

Ölkaféet

27. Det var rörelse i hörnet som lystes upp av ett blått sken. Några stod och hängde, andra gick mot caféet snett emot på andra sidan gatan. En liten grupp var på väg åt andra hållet upp mot torget på andra sidan.
Raul tittade in i baren, ryckte med ena axeln, drog upp tröjan och fortsatte förbi hörnet mot Ölkaféet på andra sidan. Ny rakad. Amir satt utanför och rökte.
– Va’ händer?
De hälsade med en slapp handskakning, kinderna mot varandra och en halvkram.
– Tar det lugnt, svarar Amir nonchalant.
– Varför sitter alla inne?
– Man får inte servera alkohol efter klockan elva ute.
– Du flippar?
– De e sant!
Det var packat inne i baren. Vakten försökte få bort folk från ingången.
– Ni ser helt förstörda ut.
Amir liksom snöt sig med tummen och pekfingret över näsan.
– Vi har precis varit i Danmark. Schromsen sitter i lite fortfarande.
– Vad gjorde ni?
– Det vanliga: Chris, rökade, tog lite svampar, gick runt, rökade, gick runt, käka en falafel, tog tåget och kom hit.
Amir tittade på Raul, kastade fimpen och gick in. De trängde sig fram till Ismael som stod och snackade med några snubbar. De hälsade, utbytte några fraser och fortsatte mot några platser längst in i lokalen som just blev lediga. Ett par gjorde plats för killarna.
– Jag har inte beställt nått, sa Raul till servitrisen som la fram två öl.
– Det var jag, sa Amir. Drick så mycket du vill och ge resten till I.
Raul gjorde ett uppgivet tecken mot servitrisen. Amir drog upp en sedel och vinkade att hon kunde behålla dricksen.
– Du har säkert hört det förr, men du är jävligt lik Frida Kahlo, sa Raul.
– Latinamerikaner brukar säga det.
– Var är du ifrån?
– Kurdistan, sa hon och tackade för dricksen. Ynglingarna gjorde en inte-alls-dåligt-min mot varandra när hon avlägsnade sig.

28. Ismael hade tryckt sig in i bänken. Amir snackade moral och orättvisor.
– Ei, hold on, protesterade Ismael. Inte nu okej. Bara ta det lugnt. Inget komplicerat snack nu. Han den snubben snackar om såna djupa saker när man är helt fuckt up, sa han vänd mot Raul.
– Det sant, man. Jag tror att jag håller med. Jag chillar gärna rätt så mycket.
– Jag skulle bara…
– Fuckit man, sa Ismael.
– Blev du sårad nu, eller? sa Raul. Kolla den minen. Han blev sårad.
Ismael och Raul skrattade.
– Fuck you, sa Amir, lutade sig tillbaka, tog upp ögonbrynen och spärrade upp ögonen.
– Kom igen, man. Vi flippar med dig. Berätta hur det var i Danmark istället.
– Uffh! sa han och lutade sig fram igen.
– Breaka ner det för honom Amir, sa Ismael.
– Det var tåget in…
– Och bilen då?
– Osman var inte med.
– Okej! Fortsätt!
– Det var gräs för trehundra box, en handfull svampar och några öl för att svepa ner skiten, några jays till, tåget tillbaka och nu sitter vi och snackar med dig. Som i en film. Som i en jävla film!
– Din hjärna kommer se ut som en svamp! sa Raul.
– Man, save the motherfucking prayers please! sa Amir irriterat.
– Jag bara säger det. Du brukade vara rätt så skärpt.
– Man lever bara en gång, sa Ismael.
– Vad betyder egentligen det där? frågade Raul. Det skulle kunna vara: jag runkar av här, framför alla andra, “man lever bara en gång”. Eller hur? Jag sätter på alla brudar, även dem fula med Aids, “man lever bara en gång”.
– Har du rökt? frågade Amir honom plötsligt och alvarligt.
– Rökt? Raul rynkade på ögonbrynen. Vad har det här med röka att göra?
– Röka är inte hans grej helt enkelt. Ge den här mannen lite koks, sa Ismael. Kommer du ihåg sist? Han sa inte ett ljud. Han ville inte snacka ens.
– Du snackar för mycket!
Amir skrattade.

29. Paret som satt breve dem gick. Istället hade Lorenz diskret tagit plats runt bordet. Han hade inte sagt något och ingen hade tagit riktig notis om honom.
– Jag spolar fram till varje porr scen, pratade Amir.
– Men du måste komma ju, sa Ismael.
– Man får ju hålla varje gång man är på väg.
– Ah, jag kommer direkt. En scen, sen är det fuckit, sa Ismael.
– Man vill ju se vad som händer, sa Amir.
– Det är därför jag ser hela filmen, sa Lorenz och tog en sipp från ölburken med ett snabbt ryck.
– Hela filmen? undrade Raul. Du menar att du ser hela filmen?
– Det är klart! sa Lorenz med ett leende.
– För mig är det bara, pscht, och that´s it, fortsatte Ismael.
– Men så gör du med brudar också, sa Raul.
– Det är klart. Tror du att jag kelar med dem och sånt eller?
– Amir gör! sa Raul och tittade på honom.
– Kom igen! menade Amir.
– Ei, Osman har nog berättat. När ni satte på den bruden tillsammans och du försökte vara söt.
– Vad snackar han om? Vem fan var det som försökte vara söt? Han låg och gosade med henne medan jag satt i badkaret och rögade som en pimp. Vet du hur det gick till?
– Jag får höra! sa Raul med ett leende.
– Först mjukade han upp henne medan jag duschade, tog det lugnt och rökte en blunt i badkaret. Sen kom jag ut, knullade henne och fortsatte bada. Och han!? Han bara låg kvar därute hela tiden med henne. Sen vågade han inte kasta ut henne utan fick sova med henne hela natten. Fattar du vad jag menar?
– Ei, jag bara skojade! sa Raul. Han hade inte sagt något, men jag ska ta upp den här grejen med honom sen när han kommer. Lorenz mannen!
Raul påkallade den långe, smale ynglingens uppmärksamhet.
– Var har du Arvid?
– Han är nog här omkring, sa Ivan och gjorde en liten rörelse med huvudet som fick Raul att titta sig omkring.
– Hade du knullat henne där? frågade Raul Lorenz.
Lorenz gjorde en min: vad tror du?.
– Du då I, fortsatte Raul. Hade du knullat henne?
– Det är klart. Hade inte du det? svarade Ismael.
– Det där är inte hundra procent min stil, fortsatte Raul.
– Vad “stil”? sa Ismael. Du ska inte gifta dig, bara knulla henne och hej då.
– Jag vet inte.
– Du vet, sa Ismael bestämt. Jag kan gå in på ett ställe, och efter tjugo minuter är det hem och knulla. Jag ser på brudarna om de vill knulla.
Han drog med två fingrar fram och tillbaka mot ögonen för att visa att han kunde se.
– Du snackar! sa Lorenz.
– Jag vet inte, sa Raul. Allt jag vet är jag ringde den snubben häromdagen, och han sa att jag skulle komma över för att röka en jey. ”Kom om fem minuter”, sa han. Vet du vad snubben ville? Han hade med en brud och han ville att vi skulle knulla henne tillsammans. Fattar du? Kan du tänka dig se hans lilla kuk sådär. Det e nasty.

Post new comment

The content of this field is kept private and will not be shown publicly.
  • Web page addresses and e-mail addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <swf> <swf list>
  • Lines and paragraphs break automatically.

More information about formatting options

CAPTCHA
This question is for testing whether you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.
3 + 7 =
Solve this simple math problem and enter the result. E.g. for 1+3, enter 4.