Mjukisbyxor & Träningslinne

41. Raul tryckte lätt på knappen till porttelefonen.
–Jaa! svarade Ismael irriterat.
–Izzmael! skrek Raul tillbaka.
Dörrlåset öppnades med ett klick. När han kom ut ur hissen på den åttonde våningen stod Ismaels dörr stod på glänt. Det doftade luktspray ända ut i trappen. Raul steg in och lutade sig mot dörrkarmen in till vardagsrummet. Osman reste sig för att hälsa. Ismael satt kvar i mjukisbyxor och träningslinne och kliade sig på kuken med blicken på TV:n.
– Var är Amir? undrade Raul.
– Han har inte varit här i varje fall, sa Osman.
– Han sa att han skulle fixa några grejer och att han sa att han skulle komma hit sen, sa Raul.
– Det var ju han som ville gå ut, sa Osman.
– Ja, jag vet inte. Var skulle ni någonstans?
– Bara ut. Ska du med?
– Victoria sover! sa Ismael.
– Ska vi två ut själva? Jag skiter nog i det om ingen annan ska med, sa Raul med dämpad röst.
– Var ska du sticka istället? sa Osman.
– Hem.
– Hem? Vad ska du göra hemma, fortsatte Osman.
– Inget särskilt.
– Kom igen! Häng med ut! sa Osman.
– Vad fan ska vi göra ute?
– Det kommer bli skit fett, jag lovar! sa Osman.
– Jag pallar inte.
– Kom igen! Smoke some thingz. Träffa lite brudar. Youknowwhatimsaying.
– Vi två? Vart då?
– Var du vill? sa Osman. Bara ta det lugnt. Är det bull så sticker vi hem.
– Jag vet redan att det kommer att bli bull, dessutom kan jag kan ändå inte gå ut dessa kläder. Jag har inte ens duschat på jag vet inte hur många dagar.
– Vi sticker hem till dig, du kan duscha, byta om, jag meckar några spliffar, sen drar vi ut!
Ismael glodde in i TV:n.
– Vad är det I? frågade Raul.
– Det är inget, jag bara tittar på TV.
– Kan vi stänga av teven så att vi kan snacka när vi ändå sitter här tillsammans?
– Men Raul vad ska vi snacka om? sa Ismael med liten vilja att tillmötesgå. Han fyllde ett glas med coca , tog en klunk, rörde tungan innanför läpparna och avslutade med ett kluck ljud.
– Det finns glas i köket, sa han.
– Vem? sa Osman och höll en sticka i luften.
– I! menade Raul.
– Tän’den! sa Ismael.
– Jag passar!
– Varför då? sa Osman.
– Jag vet i fan.
Osman log.
– Kom igen, det är lugnt. Ta en liten hit bara. Det är bara vi här för fan. Det är lugnt. Bara enjoy it.
Raul tog ett bloss ändå, sen tog han lite saliv med fingert runt glöden och passade den vidare.
– Kan jag ta lite coca? Frågade Raul och slickade sig om läpparna. Vems glas är det här?
– Ditt, svarade Ismael.
– Är det någon som ska ha? Ni är för fan helt ihopsonkade ! sa Raul när ingen svarade. Han hällde upp det sista av cocan, tog några klunkar och lutade sig tillbaka.
– Är du redo? sa Osman efter att de hade suttit och glott in i teven under obestämd tid.
– Vi kan väl röra på oss och se vad som händer, svarade Raul.
De reste sig upp för att gå.
– Okej Ismael, vi drar. Ta det lugnt, okej!
– Var ska ni? sa han sammanbitet.
– Vet inte. Vi får se.
– Ska vi mecka en till innan vi drar? frågade Raul.
– Om du vill, svarade Osman.
- Jag tänkte på dig Ismael vad säger du? Annars kan vi lämna en bit.
– Mecka den nu i så fall, sa Ismael med likgiltig ton.

41. Raul och Ismael stod i hissen på väg ner.
– Hur gick det på jobbet som brorsan rekommenderade, frågade Osman på väg ner.
– Jag jobbade en dag. Jag ringde dit på morgonen. En sådan där galen morgon som man får energi jag vet inte var någonstans ifrån. De frågade om jag hade möjlighet att komma direkt, så varför inte, tänkte jag. Jag kom dit och fick ägarens fru på förhör. Har du jobbat i branschen tidigare? undrade hon. En blond brud. Hård brud ändå. Gift med en ambitiös chilenare. Feta pattar som stack upp så i huvudet på en, men ändå professionell. Så jag där bara, det är klart jag har erfarenhet. Min farsa hade restaurang och jag arbetade i hans kök. Jag aldrig gått på restaurangskola eller så, bullshitade jag. Det är kanske hårdare skola under farsans hand, sa bruden eller kvinnan man kanske ska säga. Det kanske det är, sa jag. Kan du arbeta ikväll? frågade hon helt oväntat. Klockan fyra? Så vad skulle jag säga. Jag dök upp där på kvällen. Ägaren var där. Vet du vad snubben frågar?
*
– Kan du göra sallad?
Han hade stor spetsig näsa.
– Är det någon speciell sallad?
– Vi få börja från grunden ser ja’, sa ägaren.
– Asså, jag kan nog, jag undrade bara om det var en särskild…
Ägaren lyssnade inte han hade redan börjat vissa hur man skar salladen, gurkan, tomater.
– Hur mycket ska jag göra?
– Tills jag säger till!
Arbetsdisken var vänd mot en stor ruta. Raul hackade grönsaker och tittade ut på gatan och folket som gick förbi.
Lamporna hade tänts och mörkert hade börjat falla när ägaren kom tillbaka. Raul stod med båda händerna lutade mot disken och tittade ut genom fönstert.
– Vi behöver folk som arbetar här. Jag är trött på folk som inte arbetar.
Raul fick fyra hundralappar och begav sig hemåt i regnet med huvudet mellan skinnjackans uppfällda krage.
**
– Så du blev sparkad första dagen, påpekade Osman.
– Sparkad och sparkad. Han sa att han inte behövde mer folk.
– Och du snackar?!
– Jag ville inte ha det jävla jobbet.
– Du behövde ju det!
– Det är klart jag behövde det, men vad fan ska jag göra? Jag tjänade i alla fall fyrahundra kronor.
– Och gjorde bort din brorsa.
– Han hade bara fått tips om att dem behövde folk. Gå du dit förresten. De behöver folk som jobbar hårt, sa Raul sarkastiskt.
Osman svarade inte tillbaka.

42. – Du behöver inte ta av dig skorna, sa Raul. Här är jävligt skitigt, sa Raul när de kom upp i hans lägenhet.
– Sätt inte på någon musik, sa Osman.
– En låt bara.
– Vi kommer fastna! Kom igen Raul! Jag vet hur det blir.
– Kom igen, man! Bara en låt okej? Medan jag byter om, sa Raul.
– Har ni fått nya grejer, eller? undrade Osman.
– Det var ett tag sen.
– Har ni gjort något?
– Vi har inte spelat in något.
A nigga neva been as broke as me, de dansade, when i was young i had to pair of Lees, de nickade, I wore tigers on my shirt, and alligotors, de knäppte på fingrarna, och, sträckte ut, här kommer grejen, oh, du måste förstå, att… sky is the limit you know, you can, be what you want, just keep on pressing on .
– Ei, låt skivan gå och stick och duscha, sa Osman.
– Bara denna låten också, insisterade Raul och satte på en låt med Luther Vandross där Guru rappade.
Up town, down town, you know tha spots.
Raul drog av sina kläder i hallen och gick in duschen. Musiken dämpades av vattenstrålarna.
Hangin all night like it was allright .
– Kom igen, skrek Osman.
Raul lutade sig mot väggen med handflatorna långt över huvudet.
– Mecka du en så länge, skrek han tillbaka. Mecka några.
– Vi har bara till en, svarade Osman.
Han vred av vattnet.
– Ring någon, så vi kan fixa något, skrek Raul
– Har du pengar?
– No!
– Jag har precis så det räcker för sticka ut.
– Vi kan krita hos Arvid annars!
Pickupen stötte rytmiskt mot innerspåret och Raul torkade kuken med handduken.
– Jag är redan skyldig han trehundra spänn, sa Osman. Men du kan krita om du vill.
– Ah, vi skiter i det. Jag är redan skyldig folk för mycket pengar. Jag är jävligt stenad ändå.
– Ska du inte spela något av era grejor? undrade Osman.
– Du har ju redan hört allting. Vi har inte kommit längre. Det blir ingenting av det.
– Allting blir vad man gör det till. Det är bara att göra det Raul. Om du vill göra det, så gör det. Du har möjlighet att göra det. Gör det annars kommer du att ångra dig jag lovar. Du är ung du har inga plikter. Fatta när du sitter där med jobb, fru. Då kommer du ångra dig. Det kan bli stort. Ni kan tjäna pengar på det. Och tiden är nu.
– Jag vet inte vad jag vill. Jag tänker inte som dej heller. Klart jag blir frustrerad när jag ser att det hade kunnat gå och man låter det rinna ut i sanden. Allt det som du pratar om kommer eventuellt sen.
– Du tänker för mycket. Det är bara till att göra det. Gör det! Vill du göra fet musik? Gör det. Vill du göra något annat? Så gör det!
– Funkar det så?
– Du Raul! Om inte du kan, vem kan göra det då? Du kommer att tänka som jag när du sitter där med ansvar, sa Osman. Det är bara till att köra.
– Jag har valt en väg, så enkelt är det. Att jag inte valt din väg beror enbart på att vi har olika värderingar och inte på något annat. Även om du kanske tror det.
– Jag tror ingenting. Jag bara säger vad jag ser. Du hade kunnat leva legendariskt. Du har allt det inom dig. Var öppen för det som kommer emot dig. Det finns en anledning till att du har valt det du valt. Du vet att jag kan hjälpa dig när det är dags.
– Det kommer aldrig hända något ändå.
– Sluta med sånt offer snack. Om du inte är nöjd så gör något åt det.
– Det är inte det att jag inte är nöjd. Jag bryr mig bara inte om samma saker som dig. Så är det bara, sa Raul.
– Ja, ja. Jag bara säger det.
– Det är lugnt! Det är klart du ska säga vad du ser. Jag uppskattar det också.
– Raul, de säger att det inte finns profeter. Att religionen är död. Det är bullshit. Folk behöver vägledas. Det måste bara komma någon som tar på sig den bördan. Som visar på ett nytt sätt att leva. Inget nytt, kanske, men rätt. Rätt i tiden, vad fan vet jag. Nån måste rensa bort det som ställer sig mot det goda. Nån måste ta på sig den grejen. Det kommer bara inte att hända. Raul! Jag vet vad jag vill. Jag vill gott, okej? Jag pissar vad alla säger om mig. Jag vet vad jag känner i mitt hjärta. Jag försöker göra det bästa. Jag säger till alla hela tiden: gör det. Gör det! Jag kanske inte heller pallar så jävla mycket hela tiden, förstår du? Men jag vet var jag ska. Jag ska fucking till toppen. Men ingen känner mig. Ingen av dem som snackar kan göra mig ett piss. Only God can judge me, förstår du vad jag menar?
- Jag fattar. Jag håller med.
Raul tog på sig sina kalingar.
– Du behöver träna lite, sa Osman.
– Hur fan ser du ut då?
– Du ser bra ut. Det är inte det. Men du skulle behöva lite kött.
– Har du rullat en?
– Jepp.
– Ska vi inte krita mer röka ändå?
– Skit i det. Det räcker.