TREDJE DELEN
Schack & Svarta kråkor

44. De kvastade bort löven i hörnet utanför Bagdad livs. Det var nersläckt i affären. De tomma plastbrödlådorna stod på varandra på trottoaren. En lastpall stod lutad mot väggen.
Rauls mobil ringde.
– Läget? svarade Raul. Jag har försökt ringa dig hela dagen… Inget. Är bara på väg upp. Ska du komma förbi.
Raul gick över gatan förbi raden parkerade bilar med nycklarna lekandes genom fingrarna. Han slog koden till porten och gick in genom den mörka gången. Ett par tända fönster syntes på andra sidan ovanför silhuetten av ett högt buskage.
En stund senare satt de i Rauls kök. De avspeglades mot de mörka fönstert, så när som på en gårdslampa som reflekterade sig mot de röda tegelstenarna och spred sitt sken över några gamla cyklar.
– Var fan ska vi fixa det klockan tolv?
Amir stoppade handen i fickan efter mobilen.
– Ring ingen nu. Det är fan onödigt.
– Onödigt för vem? sa Amir irriterat.
– Vem ska vi ringa?
– Någon som vill tjäna pengar.
– Som du vill. Du vet att jag inte har några cash.
– Ahh!
– Amir slog ett nummer och ringde.
– Läget mannen? Ja, precis. En gubbe. Samma ställe som förra gången. Hej.
Han la på.
– Om en kvart vid x-gränden.
– Ser du sånt grymt mönster ljusen gör i mörkert. Det är grymt eller hur? sa Raul när de kommit ut på gatan.
Gatulamporna krönte vägen med sitt vita ljus. Raul följde dem med blicken tills sista ljuspunkten där gatan krökte sig och ljusen gick ihop.
Plötsligt slirade en svart Volvo in på gatan. De spelade så högt att basgången ekade mellan husfasaderna. Den bromsade in några meter framför dem.
– Vad är det här för snubbar? tänkte Raul högt.
Killen i framsätet vevade ner rutan och de sänkte musiken. En skallig snubbe med mörk uppknäppt skjorta och tjock guldkedja tog fram huvet. Bakrutorna var ner tonade, men genom den nervevade rutan kunde man se tre andra snubbar i samma stil. Killen i förarsättet tittade över ett par mörka glasögon halvvägs ner på näsan. Han var klädd i en svart skinnjacka.
Amir dök ner i bilen med huvudet före.
– Riktiga jeka snubbar, sa Amir en stund senare när han koncentrerade sig på att vika upp en pappersbit samtidigt som han höll en joppe i mungipan.
– Det var inte mycket, gapade Raul när Amir vikit upp den.
– Va fan kan du begära? Vi fick det.
– Den är fuktig.
– Du kommer att känna det rätt så bra ändå.
– Det är bajs, sa Raul. Den kommer fräta upp din näsa.
– Vad trodde du det var? sa Amir.
Amir hackade det klumpiga pulvert med ett kontokort, gjorde två linjer på bordet, rullade ihop en tjuga och drog den ena.
– Fattar du vad jag snackar om? utbrast Amir.
– Jag fattar, jag fattar, men vad fan ska vi göra nu? sa Raul efter att han dragit den andra.
– Jag vet exakt vad vi ska göra. Vi ska dra vars ett par linor till, röka en fet, och så ska jag ska väga och fördela mitt shit och så ska du sätta på lite musik.
Nyckellåset i hallen vreds om.
– Det är Vinz, sa Raul. Det är fuckt–up!
– Han diggar inte att du röker här inne.
– Det spelar ingen roll, han hittar alltid nått han kan fitta sig om.
Pablo hängde upp jackan i kroken, tog av dig skorna och ställde upp dem på skohyllan fast hallen såg ut som helvetet. Amir mötte upp honom i hallen.
– Hur e läget Vinch? Det är din brorsa som är fuckt up. Jag visste inte att du skulle komma.
– Det är lugnt, sa Pablo reserverat.
– Jag tror att jag ska sticka nu så att ni kan snacka lite?
Raul kom efter.
– Ska du stick för att han kom? sa han irriterat.
– Ta de´lugnt. Fixa upp lite här och så kan du komma förbi lite senare.
– Klockan är över halv ett!
– Vad fan då? Vi ses. Vi ses Pablo okej! Pablo nickade och fick ifrån sig ett knappt hörbart hejdå.
– Du skiter i vilket eller hur? sa Pablo med irriterad röst. Raul ignorerade honom. Du bryr dig inte ett jävla skit om någon? fortsatte Pablo.
– Jag pallar inte med någon skitsnack, okej! Jag har tagit tillräckligt hänsyn till dig. Det du diggar att göra är att fitta dig. Så enkelt är det. Jag har betalt hyran och jag gör vad jag vill i mitt hus.
– Men det luktar ut! Fattar du inte det? Är du så jävla korkad? Och skulle inte du sluta röka och börja ta itu med dina grejor?
– Och vad fan gör du då? skrek Raul.
– Jag arbetar åtminstone.
– Och jag fixar pengar på mitt sätt, och vad fan ska du bry dig? Jag betalar hyran eller hur? Du kommer fan hem klockan fem, sover till klockan åtta och sedan sticker du till din brud. Hade vi inte sagt att vi skulle ta itu med grejerna tillsammans?
– Tror du att jag pallar göra något med dig? Du blir ju inte ens klar med de grejer som vi har bestämt.
– Det måste känns jävligt bra att ha en anledning för att inte göra något, eller hur? Antingen är det att jag inte betalar hyran eller så ser här för jävligt ut, eller så är jag inte klar med grejerna i tid. Jävligt bra anledning! Ska du vara så hela ditt jävla liv? Göra eller inte göra beroende på hur andra handlar.
– Allting ska vara på dina villkor, eller hur? sa Pablo.
– Säg hur du vill ha det så anpassar jag mig. Men om du inte säger någonting så blir det på mina villkor, det fattar du väl?
– Du lyssnar inte ju inte på någon…
– Om du tror att du säger något viktigt så säg det igen. Men du säger ju inte ett piss! Du vill bara snacka skit, som en jävla fitta.
– Du är en sån jävla nolla.
– Vem fan är det som är en nolla?
Raul började sätta på sig skorna.
– Du kan fan inte bara gå, hann Pablo säga innan Raul smällde igen dörren efter sig.

45. – Den här söta tobaken är jävligt god, sa Raul med slangen från vattenpipan i munnen.
– De är grym äppelsmak, eller hur? sa Amir som stod i bar överkropp.
– Grym! sa Raul som sög och stötte ut rökringar i jämn takt.
– Så vad är det du håller på att göra egentligen? frågade Amir.
– En roman om våra liv. Du vet vad den ska heta va? undrade Raul.
– Mate?
– Det är en bra gissning, men den ska heta De fördömda gråter inte. Vet du varför?
Amir skakade på huvudet.
– Efter en John Coltrane låt. The Damned don’t cry
– Det är jävligt grym titel.
– Jag vet inte om det passar. Jag vet i fan om vi är så jävla fördömda, möjligtvis bortskämda.
– Det är jävligt bra ändå.
– Vet du hur historien slutar?
– Nej.
– Malmö sonkar ihop och alla sticker härifrån. Det är därför som jag måste skriva klart. Jag måste få historien klar så att jag kan få den ur mitt liv. Då börjar en ny historia.
– Då är det alltså dags att göra fiction till verklighet. Bara: pshuh! Råna en bank.
– Jag har tänkt på det jävligt länge. Låta romanen bli verklighet. Fast då snackar jag inte om att sno pengar som en tjuv och sånt skit, utan mer ärliga grejer, typ tvinga till sig kontrakt.
*
Bilen väntade i återvändsgränden intill gågatan. Plötsligt rusade två män ut ur en bil och tvingade in en man i bilen med mynningen mot tiningen.
– Jag var tvungen att göra det señor. Jag vet att ni tycker att jag har förolämpat er, men jag har stor respekt för er. Det är tack vare er som jag överhuvudtaget haft möjlighet att ägna mig åt den här verksamheten. Icke desto mindre har ni på senare tid valt att sätta mig åt sidan. Och det har ni så klart rätt till. Det står ju er fritt att fatta de beslut som ni finner lämpligast.
Det var en man i övre medelåldern. Han hade en gråspräckt munkflint, höknäsa, gråaktiga ögon och ett väl ansat skägg. Raul hade en liten italiensk mustasch, men var annars slätrakad. Håret hade han låtit växa till en enkel frisyr i romersk kejsarstil.
– Så nu undrar ni säkert varför jag vänder mig till er på nytt? fortsatte Raul.
Mannen gjorde en liten rörelse med huvudet som om han var oberörd.
– Jag har märkt att era nya medarbetare inte ger er den utdelning som ni hade önskat. Ni förstår att vi båda har mycket att tjäna, även om jag inser att det kommer att vara mer avgörande för mig än för er. Dock vill jag med bestämdhet framhålla att det är ni som har det högsta priset att betala om ni väljer att avstå från affären.
**
Amir log med hela ansiktet när han hört Rauls fantasi.
– Det är jävligt intressant det där, sa han sen.
– Hade du kunnat spela det spelet? frågade Raul.
– Allting handlar om det, att kunna spela.
– Är du beredd på att ta de verkliga konsekvenserna av spelet? frågade Raul. Är du beredd på att ta konsekvenserna av ett sånt liv.
– Spelet handlar om att hitta en väg för att förändra sin situation.
– Om man försöker spela en roll som man inte är ämnad för uppstår det kaos. Det är det som är grejen. Så man ska akta sig jävligt noga för vilket spel man ger sig in i. Är man stark så ligger det i ens natur att man vill upp, men om du tycker dig se klart fast du bara kan se med ena ögat, då drar man olycka över sig.
– Hellre det än att inte göra något alls. Det är erfarenhet, sa Amir.
– Det är ett farligt spel. Det är allvar. Det är ingen lek.
– Så är det vad man än gör.
– Skillnaden mellan en betydande man och en simpel man är känslan för heder och plikt.
– Vill man ha makt, så ligger den där, sa Amir. Tänker inte du så! sa Amir.
– Jag är inte i en situation där det finns en mening med att tänka så.
– Men du tänker i dom banorna!
Raul koncentrerade sig, tittade ut i luften.
– Men tänker du så eller tänker du inte så? upprepade Amir.
– Jag tänker inte alls på det. Jag tänkte på något helt annat nu.
– Vad tänkte du på?
– Jag lever i en helt annan verklighet just nu. Man måste först vinna sitt eget liv innan man börjar tänka på något annat.