2.

Om det som sker framför våra ögon inte ses som en samlad bild av fakta, utan som något tillblivande, går fokus från vad fakta är, till vad det antyder. För människan själv innebär det att hon går från något som endast är, till något som blir till.
Det är skillnad på den som ser sitt liv som en del av ett större livsförlopp och den som ser sitt liv som något avslutat och definitivt. För den senare finns ingen historia. Ingen förändring. Hur uppfattas en sådan verklighet? Vad händer om en hel nations medvetande bygger på en sådan ahistorisk mentalitet?