7.
Vi i västerlandet hänvisar ofta till grekerna och pratar om deras idéer i universella termer. Men det är viktigt att komma ihåg att när grekerna pratade om mänskligheten, menade de barbaren i motsats till hellenen.
Det som var långt borta existerade inte för greken. Hembygden var inte mer än det han kunde se från stadens borg. Det som låg utanför var främmande. Rentav fientligt. I bokstavlig mening var det grekiska tänkandet allt annat än universellt. De kände obehag, ångest och rädsla inför utvidgningen av de pyttesmå stadsstaterna till politisk organiserade landskap. De antika småstäderna försökte istället förbittrat förinta varandra. Greken vågade heller inte segla utanför Medelhavet och i sitt sinne utgjorde hans lilla värld hela världen.
Grekens tänkande lede alltså till resultat som var viktiga för greken. Men i grekernas fotspår har de västerländska filosoferna inbillat sig att de formulerat satser som är giltiga för alla människor i alla tider. Och den västerländska människan i allmänhet tror fortfarande att hon är kronan på den mänskliga utvecklingen. Insikten om att så inte är fallet ställer mänskligheten inför en ny epok.