I varje verk som presenterar hela människan, hela meningen med livet, ligger ångest och längtan nära varandra, men de förblir två skilda ting.
Den kausala sidan, ångest sidan, tillhör konstens förråd av motiv, utbildat genom stränga skolor och genom lång hantverklig erfarenhet, omsorgsfullt vidarefört, allt det begripliga lärbara, talmässiga, all logik i fråga om färger och linjer, nyanser, byggnad, ordning, alltså det språk som utbildas av lärare, mästare och epoken.
Den andra sidan har riktning och motsätter sig, den som rör konstartens utveckling och öde och motsätter sig regler och konsekvenser inom dess formspråk, uppträder som ”geni”; enskilda konstnärers personliga gestaltningskraft, kreativa lidelse, djup och bredd, till skillnad från den strikta formbehärskningen.