Ungefär samtidigt som Vikingarna tar avsked får jag reda på att Madde åkt till Berlin för att skriva dansbandsmusik. Senast jag såg henne stod hon på en scen i Knipehall och sjöng Oh, Agneta, en egenkomponerad dansbandslåt om hjärta och smärta, och det fanns inte ett uns av ironi i den rösten. Vikingarna har lämnat oss, dansgolven behöver nytt blod och Madde har plockat upp den kastade handsken.

- Ibland tänker jag fortfarande "vad har man gett sig in på", berättar Madde. Jag är färdig biolog och nästa år kommer CSN-räkningarna. Men när jag var färdig insåg jag att jag valt fel. Jag tänkte ”vad är jag bra på”, och den mest realistiska idéen som kom upp var att skriva dansbandsmusik och sälja.

Madde bor tillsammans med fem tyskar i stadsdelen Wedding i västra Berlin. För att få in pengar serverar hon mat och snaps på restaurangen Der alte Schwede några dagar i veckan.

HUR ÄR EN BRA DANSBANDSLÅT?
- Jag hörde en bra låt när jag jobbade häromdagen, Hus till salu. Sten och Stanley tror jag det var. Klassiskt sound, men en bra story om en skilsmässa och följande husförsäljning.

VAD HANDLAR DINA LÅTAR OM?
- Kärlek! Jag har bland annat skrivit en låt om ett gift par som glidit isär och vill hitta tillbaka till varandra. Dansbandslåtar är rakt på sak. Man behöver inte hitta på snitsiga formuleringar. Det räcker med "jag tycker så mycket om dig, jag vill vara med dig".

HUR SKRIVER DU?
- Jag skriver inte musik för att uttrycka mig, det är inte som konst eller poesi. Jag tar alltid texten först. Melodin finns i texten. En del låter som Barbados, andra har ett mer schlager- eller klassiskt dansbandssound. Mitt huvud kan producera olika typer av musik. Jag skriver egen musik också, pop. Det är sånt jag måste sjunga själv, även om jag inte sjunger bäst. Där finns min själ. Det skulle göra ont att se någon annan sjunga det materialet. Det låter hemskt, men jag lägger inte ner min själ i dansbandslåtarna. Skriver jag en dansbandslåt måste den inte vara 100 procent sann. Jag kan se någon annan sjunga den utan att må dåligt.

Madde verkar hysa någon slags hatkärlek för dansbandsvärlden och fascineras över att det finns så mycket dåligt när låtarna är så lätta att skapa.
- Jag tycker inte om genren. Dansband är inget jag lyssnar på, jag gillar mer mina egna låtar, men det är kul att skriva dansbandsmusik. Det är enkla melodier och man kan hitta på historier. Det är lättare när det inte behöver vara helt sant. Jag gör världen en tjänst om mina låtar kommer ut. Mina låtar ger mer.

HUR SER STRATEGIN UT?
- Sedan jag kom ner i mars har jag byggt en hemmastudio så att jag kan producera själv. Jag vill inte behöva sitta och säga ”hej killar, spela så här”. Nu behöver jag få ner allt material och få det att låta som jag vill och skicka iväg demos. Om jag får det att låta bra så tror jag på mina låtar. Jag har alltid velat komma undan svenssonlivet. Mitt mål är inte att synas. Jag vill leva ett skönt liv och helst bli rik.