Jag är nitton och året är 1989.
Jag älskar livet.
Jag har långt hår.
Jag älskar lila.
Jag lyssnar på Dylans "Highway 61 Revisited".
Jag hänger på Bros Jazzcafé.
Jag skriver egna sånger.
Jag spelar med Andi Almqvist i gången under Lunds centralstation.
Jag samlar till en Indienresa.
Jag jobbar på Tvättmans smutstvättssortering.
Jag har en förman som heter Sigge.
Jag har en kollega som heter Pedro.
Han är från Barcelona.
Han älskar disco och Paula Abdul.
Han är kortväxt.
Han har markerat käkparti.
Han har spetsig näsa.
Han har hockeyfrilla.
Han vill alltid ta en rökpaus med mig.
Han frågar om jag sett "Easy Rider".
Jag svarar ja.
Jag undrar hur så.
Han frågar om jag vet vad "tripi" är.
Han frågar om jag vet vad LSD är.
Jag vet vad LSD är.
Han berättar att han tagit LSD med sig från Barcelona.
Han berättar att han tagit LSD med sig till jobbet.
Han plockar upp en liten pappersbit.
Han håller den framför näsan på mig.
Han flinar med hela ansiktet.
Han väser "tripi, tripi, tripi".
Han ber mig gapa.
Jag stirrar på väggklockan som visar 08.15.
Jag tänker på att jag hatar Tvättman..
Jag tänker på att jag hatar Sigge.
Jag tänker på Dylan.
Jag gapar.
Han lägger trippen på min tunga.
Jag sväljer.
Han gör likadant.
Han flinar brett.
Jag flinar brett.
Vi är nu ett.
Vi är spända.
Vi är glada.
Vi är på Tvättman.
Vi är på LSD.
Vi börjar skratta högt.
Vi börjar göra ljud med munnen.
Vi börjar kramas.
Vi börjar ta små danssteg.
Vi peakar.
Vi har varsin hörlussnäcka från Pedros Walkman.
Vi kickar Paula Abdul.
Vi sjunger med i "Straight Up".
Jag ser förmannen Sigge komma emot oss.
Han ser arg ut.
Han ser ut som en gorilla.
Han svettas.
Han har huggtänder.
Han dreglar.
Han vrålar.
Jag hör honom viska högt i mitt öra att "han från Barcelona är duktig på tvätt".
Jag blir glad.
Jag ropar "Lennart".
Jag drar Pedro i hockeyfrillan.
Han skrattar så han skriker.
Han säger att det snart är över.
Han tycker vi ska gå på toaletten och kissa.
Han vill väl.
Han är snäll men galen.
Jag är också är snäll men galen.
Jag hör lunchsignalen.
Jag äter socker.
Jag dricker vatten.
Jag kommer ner.
Jag har inte tagit LSD sedan dess.
Jag har inte sett Pedro sedan dess.
Jag har inte sett Sigge sedan dess.
Jag drar till Indien en vecka senare.
Jag älskar fortfarande lila.
Jag lyssnar fortfarande på Dylans "Highway 61 Revisited.
Jag skriver fortfarande egna sånger.
Jag älskar fortfarande livet.
Jag är trettioåtta och året är 2008.
Av:Palle Tenfalk