0,7 promille rinner i blodet. Ett hjärta pumpar gamla minnen. 185 slag i minuten. Framför dig ser du ditt liv i spolas förbi gånger 4.
Ett suddigt vinterlandskap någonstans i östra delen av stan. En villa utan staket där adventsljusen alltid lyser.
Små händer rycker dig i benet och skriker pappa precis i den stunden du stängt ytterdörren. Små röster med fjorton historier som de bara måste berätta just för dig.
Kvinnan med de drömmande ögonen betraktar det tillfälliga kaoset i farstun. Hon dansar bort mot köket nynnandes på en dålig poplåt. I andra versen ungefär där vid ett gitarrsolo kommer kyssen. Då minns du varför du älskar henne.
Mitt i maten frågar hon dig om du kommer ihåg hur ni träffades. Barnen skrattar när du svarar att du nog glömt det, men att det va länge sen och att hon är lika vacker nu som då. Lillen tittar storögt på er bara för att sen tappa en köttbulle på golvet. Hon slår dig på armen och antyder nåt om gammal charmör.
– Ligger i familjen, säger du.
Klockan är snart tre på julafton. Den dagen passerade förbi fort. Julklappspapper flög i luften, kaos och stress blandat med ett lättöls leende från släkten.
– Fan ta dig, Gud! Fan ta dig! Inte här och inte nu!
Kylan tränger in i märgen. Blodet pumpas sakta genom kroppen.
På ett ögonblick är du tillbaka i en fult inredd studentkorridor. En tjej kastar armarna om din hals och du känner dig för tillfället mer levande än någonsin. Hon säger nåt ohörbart och du ger henne en fundersam min, den som du brukar ge när du inte riktigt vet vad du ska säga. Hon kysser dig. Hennes läppar smakar gamla minnen.
Från stereon hörs Ed Harcourt, han sjunger om hur man försvinner bort i kärlekens ögonblick.
Promenaden genom stan då ni gick hand i hand, festkvällen framför en namnlös trottoar då bara ni två hörde en stad somna in i vintermörkret, och en fult inredd lya som hon gjorde om.
Ögonblick i ett liv, som nu pulserar genom blodet en sista gång. Sekunderna tickar ner.
65 års liv blir inte ens en sekund i vår historia. Du sluter ögonen för aldrig mer vakna upp igen. Någonstans i ett klart vinterlandskap i östra delen av stan förlorar en familj hoppet. I en annan del av stan hoppar småbarnen förtjust i en deformerad snödriva.
Klockan är 24 00.
Av:Martin Vorne