Det var i Danderyd, i trakten kring Älmhult i Småland. Där bodde en lång, smal man vid namn Sven. Det sägs att han var så lång att han grävt ett hål i marken i sin stuga där han kunde stå upprätt, men trots det, hade han med tiden ändå blivit kutryggad av att böja sig så mycket.Så folk skrek över byn:
– Din jävla puckelrygg.
Så en dag gick han och dog. Och så spikade man en kista för honom, men så visade sig att han hade en massa pengar.
Så vad skulle de göra med dem?
– Vi gör en fest!
Så det ställde till en jävla fest. Men Sven skulle närvara och var så puckelryggig att han satt upp och kollade på sina gäster på begravningsgillet. Och det var inte så kul. Så var det någon som kom på den finurliga idén att man skulle binda fast honom kring både fötter och bröst. Och det gjorde man och satte två kopparslantar på ögonbrynen så att inte gästerna skulle känna sig uttittade.
Så började festen och det var ett jävla festande och tjoande. Men så fick prästen reda på festen och kom farande in och han sa något om ”in med gud och ut med jävulen” och hur vågade man. Man hade kallat Sven den ”jävla puckelryggen” och nu festade man på hans pengar. Vad var det för sätt?
Men så plötsligt mitt i alltihop så går repen upp och Sven reser sig, koppar mynten trillar och samtidigt går luften ur Sven och han tittar på alla med ett stort stön.
Vettskrämda springer alla ut genom fönster och dörrar. Prästen springer också för sitt liv, men prästkappan sträcks bakom prästen då den fastnat i en krok och prästen skriker.
– Släpp mig din puckelryggige jävel!