Häromdagen sprang jag längs strandpromenaden, den europiska sorten som är upphöjd till en mur. Senare efter den mentala balansering som löpning ger, fick man längtan för vänner, så att man sedan ringer sin vän i Sverige. Pretentiöst och osäker bablar man skit om hur bra vän man var, sedan avslutas detta med ett barnsligt, saknar dig, älskar dig, med falskhet. Två minuter efter undrar man om vännen bryr sig, eller om man har koll på tiden för snart börjar man jobba. 17.30: hemma från universitetet, utbildningen tar sin rätt, handelsutbildningens stress har tagit över ens värld. Men om hyran ska betalas så måste man jobba. Mitt är som diskare och börjar 19:00. Det är vansinnigt. Kockarna är svenska kröka och röka. Managern är fransk, men förmodligen mer fransyska. Kaxig och ful som stryk och hatad. Ägaren australiensisk, har något 80-talets sunkband som lever på skitroyalty, knullar och super 45-55 åringar genom att ha en restaurang där han uppträder och tycker det är coolt. Det vita dammet kastas upp och mina 20-åriga iran-fransyskor från skolan, som är gudligt vackra, nördiga, pretentiösa och freaks, vill att vi alla ska ta oss till havet. Vi lyssnar på Maxwell i bilen. Så soft det känns med sprit, röka och sexualitet. Ångan som dominerar luften.
Av Den Halte