Söderberg har gjort videos åt Madonna, U2, Kylie Minouge, The Knifes, Robbie Williams och Kent samt arbetat med svenskar som Jonas Åkerlund och Johan Renck. Han ligger bakom klassiker som LPC International och de geniala Read My Lips kreationerna.

Hur såg det ut för dig på 80-talet? Innan du höll på med det här?
– Jag gick på musikhögskolan i Göteborg och spelade modernt slagverk, två klubbor i varje hand, mycket kvintoler och sådant. Ibland fick jag vikariera i symfoniorkestern, spela triangel och bastrumma. Tröttnade sedan på hela den världen och började hänga ut med folket runt skivbolaget Radium . Det var en fin kultur där i götet ett tag, mycket svartklubbar och rivningskontrakt och konst i undergrunden.

Hur fick du idén till LPC International?
– Det var nog min kompanjon Erik Pauser som kom på idén att försöka få pengar till en långfilm. Vi hade gjort en massa videos till LPC innan. Otroligt nog så nappade Memfis, kanske på grund av att bossen dejtade Eriks ex-fru?

Hade ni någon metod eller växte det fram?
– Alltså det var ju rena drömläget att spåna fram ett manus, eller en resplan kanske man ska säga. Vi plockade bara fram platser och kulturer och människor som vi var intresserade av, sållade ut lite och bokade flygbiljetter...

Du är mer som en musiker eller kompositör som jobbar med film. Du sa under ditt föredrag på Doc Lounge i Malmö, att du såg dig som slagverkare tidigare. Hur kom du på idén med read my lips, att man kan mixa ljud, musik och bild?
– Ljud, musik och bild var det nog från allra första LPC videon. Och innehåll. Innehållet har alltid varit kung. Ljud och bild är egentligen bara berättarteknik.

Kan du berätta mer om din metod. Hur du gör? Hur ser processen ut?
– Jag definierar min metod som "audiovisuell design". Dvs att man komponerar simultant med ljud och bild. Sedan finns det ju en massa olika sätt att göra detta på. Läppsynk, remix/recut , användandet av talade röster som musikaliska element, etc.

Finns det några inspirations källor?
– Just nu är jag väldigt inne på Kuduro som är en slags gettotech från Angola. Charlie Chaplin. Min familj. Kbt. Kjartan Slettermark. Indisk matlagning. Och så de magiska systemen: Santeria, Candomblé, Yoruba och Vodou, min hobby i 20 år snart.

Om jag frågar dig vad var meningen men denna filmen, t.ex. LPC International. Är en sån här fråga överflödig, därför att andemeningen kommer fram i filmen, eller ska skaparen kunna svara på en sån här fråga?
– Med hjälp av ljud och bild kan man göra komplicerade känslor och begrepp enkla att känna och förstå. Man stimulerar båda sina hjärnhalvor och nya kopplingar sker i ditt inre. I bästa fall kommunicerar man dessa nya insikter vid fikabordet nästa dag. Mitt syfte är nästan alltid att skapa kommunikation.

Saknas det inte en mening i dagens konst? Le Clézio sa, i samband med att han fick Nobelpriset, att konsten hos urbefolkningen var kopplad till livet, att läka själen, medan den hos är ett uppfyllande av ego.
– Har klampat i klaveret många gånger i denna fråga och har väl lugnat mig en aning nu. Det är lätt att halka in på bräcklig kulturpolitisk is när man börjar tala om konstnärens ansvar att kommunicera en större sanning. För faktum är, att det är ett friskhetstecken när även den allra mest världsfrånvända elitistiska konst kan få möjlighet att existera. Jag tror väl att det kollektiva helandet numera sker främst genom populärmusik och film... Konst produceras nog till större delen internt för att avnjutas av andra konstnärer. Konstvärlden har sitt eget språk och sina egna normer och som vilken sekt som helst så måste man befinna sig inuti, för att bli berörd.

Det finns mycket mer att säga om The planet sa du i Malmö?
– Jag blev enormt drabbad av all info som laddades in I min hjärna under processen med The Planet. Deppad kanske…..inte riktigt, men det var hårt att inse vilket jävla svårt läge vi befinner oss i. Mycket värre än jag trodde innan! Dystopisk blev jag i alla fall. Tror att vi nyss passerade toppen av välstånd och kommer aldrig att återvända. Mina barnbarn kommer att få det ekonomiskt svårare, men kanske inte sämre! Man får i alla fall hoppas på en massa snabba intelligenta beslut under nästa år för att mildra effekterna av försämringarna.

Klipparen är räddaren. Du får handskas med filmarnas nervositet och får ta ansvar för materialet som de har och inte har. Ibland har de filmen, ibland inte. Kan säga något om den situationen som uppstår där med förväntningar och ansvar det innebär?
– Jag har ju turen att få arbeta med en samling sköna regissörer: Gandini, Renck, Petri, Saleh, Madonna. De ger mig mycket stor kreativ frihet. Jag är nöjd och glad…..

Vad i består skillnaden mellan det sinnet som fastnar i begräsningarna och den som ser möjligheter i en situation? Det förra är förknippat med rädsla, kanske, och det senare med lust. Det ena hindrar en från att gå till verket och det andra får en att ta sig an det.
– Hmmm….ens tidigare erfarenheter har nog stor betydelse. Det ultimata svaret är förmodligen helt olika för olika människor? Vissa behöver ju kämpa mot sina rädslor. Andras oro är kanske befogad (eftersom man gång på gång impulsivt kastat sig in i omöjliga projekt kanske….. )

Du är professor också. Vad består ditt jobb i där?
- Jag är gästprofessor vid Högskolan Dalarna. Mitt specialområde är audiovisuell design och min uppgift är att föreläsa, göra workshops samt att examinera.

Ska staten gå in och sponsra konst?
– Staten ska sponsra konst, musik, film, tv. Public service! Viva! Sen är det ju frågan om hur pengarna fördelas… Dramaten v/s digitala ungdomar?
Risken med slarvig spons är ju förstås att kreatörerna blir för bekväma och slutar bry sig om att kommunicera...och sjunker sedan sakta ner i stipendieträsket…..

Vilka är tidens problem? Kan man hitta nyckeln till tidens problem i konsten. Var kan man finna nyckeln till tidens problem?
–...stora frågor du…..men ett problem tror jag är att människor i väst inte har någon kontakt med naturen. Många vet inte hur naturen fungerar och många har svårt att se sig själv och andra som en del av naturen. Unga män i grupp som slåss med andra unga män i grupp är ju egentligen väldigt naturligt. Blir enklare att hantera om man förstår det. Att inte utarma sin omgivande natur är ju också väldigt naturligt, om man har kontakt med den. Det har vi inte. Det närmaste naturen vi kommer är väl kanske ICAs grönsaksdisk….

Folket idag är inte medveten om sin styrka. Eller har den ingen styrka? I vissa moment i historien förstår folket att landets öde är förknippat med deras eget öde att de ställer villkor för sitt samtycke? Men idag är det som att folket låter sig mutas. Jag får känslan att deras krav är rätten att bli omhändertagna, men de ställer inga krav på en ekonomisk politik som tillåter dem att kunna leva på sitt eget verk, det vill säga det som är deras talang, fallenhet, begåvning, förmåga. Detta skulle ställa staten i ett annat läge. Det skulle sätta en gräns för dess makt över individen. Jag skulle vilja höra din synpunkt om denna tanke. Jag ställer denna fråga, kanske, för att du tar upp, eller snarare, kritiserar, förlöjligar nationalstaten, samt ledarskapet.
- Nationalstaten, jag vet inte…..nu har vi ju det upplagt så, stora massor av människor som ska leva under samma lagar och normer inom fastlagda gränser. Jag är ju en stor vän av kulturell remix och har dessutom en rätt romantisk syn på byalivet. Ecovillage rörelsen framhåller att lycka och välmående kommer från att alla deltar och känner att deras röst blir hörda i ett mindre sammanhang och det är nog sant. Sådana sammanhang innebär ju också ett naturligt ansvar. Hårt arbete, minimal lyx. Saknar själv ett rikare och naturligare socialt liv men att surfa ut I naturen på den nya gröna vågen känns ändå avlägset….
En känsla av sammanhang : allt man behöver egentligen?

Jag tycker att du producerar eller förmedlar värderingar, delar av en världsåskådning i det jag har sett i ditt arbete. Men i dagens värld måste de för att bli verkliga brytas ner till först en politik och sedan en ekonomisk teori. Jag tar upp detta för att du är intresserad av ekonomi och miljö. Bland dagens svenska ledande intellektuella och kulturskapare saknas denna koppling, som går från en tanke eller världsåskådning till en konkret handling. Har du samma känsla? Har du något att säga om saken?
– I miljöfrågan blir den stora nationalstaten viktig, i dagens läge. Trots mina egna insikter om hur illa läget är så kör jag fortfarande bil till dagis, handlar på Willys, sopsorterar halvhjärtat, flyger till Indien,…..Man funkar så. Men släng på mig en lag som gör att jag aldrig mer kan flyga utomlands, en begränsning att köra bil en gång i månaden, lägg en lyxskatt på min importerade mat, ransonera mitt vatten, jag är med på det, jag är redo! Så jag tror kanske mest på det privata sammanhanget, att idéer och nya värderingar måste finnas förankrade där för att det ska kunna ske någon verklig förändring.

Filmografi i urvaL
• Downloading Nancy (2007)
• Madonna Ciccone: The Confessions Tour – Live from London (2006)
• Planeten (2006, eng. The Planet)
• The Voice (2004)
• Surplus: Terrorized Into Being Consumers (2003)
• Detaljer (2003, eng. Details)
• Tokyo Noise (2002)
• Sacrificio: Who betrayed Che Guevara? (2001)
• Lucky People Center International (1998)
Hemsida: http://www.soderberg.tv/