Det fundamentala för en mentalitet som förverkligas är att skapa symboler för det utsträckta.

De främmande makterna, det som är oberoende av människan är ursprunget till symboliken. Under urtiden är det riter, ornament och i de stora kulturerna är det konstarter, religiöst tänkande och naturvetenskap.

Villrådig ångest, övergivenhet, svårmod, hat, önskan om närhet eller fjärmande hos några, upplöses till vag osäkerhet hos andra.

Genom orden förvandlas de ursprungliga intrycken av kaos till greppbarhet. Ångesten lugnas genom att orden binder hemligheterna, gestaltar dem till en fattbar verklighet.

Att lära känna betyder att tillägna sig. Det sker genom ord eller genom utövande av sedvänjor.

Hos barnet finns en drift att binda, tvinga, samsas med, lära känna de främmande makter som finns närvarande runt omkring.

Det som har en riktning undandrar sig tänkandets makt. Det utsträckta är dess tjänare. Det förra kan bara upplevas. Det senare undersökas.

Längtan övergår i ångest.

Ångesten förloras bara av den invärtes döda människan.

Människan får ångest inför det främmande som smyger sig in i den nya gryende världen. Det förkläs till stora och hotande konkreta fenomen. Till och med vardandets riktning blir något främmande.